Kaptitel 1: Dante och Yxmannen.
Strax innan Dante`s födelsedag så tog jag och min far och Dante en lång dag med shopping i Örebro. Vi åkte in till Örebro vid 10-tiden och for från det ena stället till det andra, han var så duktig och tålmodig, inte det minsta gnäll, inget missnöje, in på leksaksaffärer utan det minsta lilla ”vill ha”. Vid 5-tiden så började dock tålamodet tryta och han börja bli smått trött på att shoppa, då var vi inne på vårat sista stopp, ”Rusta”.
Väl framme vid kassan så stod han mellan mig och pappa, bakom mig stod en man som liknade en rysk maffiaboss och höll en yxa över axeln. Dante började bli riktigt ilsken och skällde lite på oss att det tog för lång tid så jag flyttade mig och ställde mig sida vid sida om honom istället, precis då skulle pappa försöka hålla Dante i handen, men det var inget han var direkt sugen på tydligen för att han gnällde fram ett ”maaama” och vände sig bakåt och tog ett hårt kramgrepp om mitt ben…eller åtminstone vad han trodde var mitt ben…
Där stod jag med stora ögon och såg Dante ta ett monstergrepp runt yxmannens ben och burrade in huvudet i låret på honom, mannen såg förvånat ner lite sakta på Dante, men vände sedan blicken rakt framåt och fick ett ansiktsuttryck som såg ut att vara hugget i sten. ( Han förklarade sedan han har 3 små barnbarn själv och ville inte skrämma Dante genom att stirra på honom om han tittade upp) Jag petade lite försiktigt på Dante`s axel medans jag försökte att inte brista ut i gapskratt och sa försiktigt: Dante, jag är här…
Han öppnade sina hårt igenstängda ögon och fick ett helt obetalbart ansiktsuttryck när han upptäckte att inte längre stod bakom honom. Det utspelades som i en film, han vände sakta sakta bort huvudet från mig med uppspärrad och ögon och titta försiktigt upp mot mannen som fortfarande stirrade rakt framåt. Sedan släppte han yxmannens ben och backade sakta bakåt mot trygga Morfar, men släppte inte blicken ifrån mannen.
Den minen som han fick när han upptäckte att det inte var mitt ben han höll i var helt oslagbar, jag skulle fan betala mycket för att få se det igen. >:]
Kapitel 2: Dante`s födelsedag.
Min lilla pojke fyllde 3 år den tionde December, det är sorgligt hur fort tiden går, hur kan han blivit så stor så snabbt? Hela morgonen på den stora dagen spenderade jag med tårtbakning, blåsa ballonger, hänga upp serpentiner, baka cupcakes och städning.
Tårtan vart dock inte så fin som jag hade hoppats då den blåa jävla kristyrfärgen fick tokspel och sprutade iväg en big-ass stråle så helva tårtan vart blå, skulle ju bara vara D:et som skulle vara blått…Oh well, shit happens.
Dante besvärades tydligen inte något av det då han njöt i fulla drag av alla presenter och släktingar som kom på besök, dessutom fick han ju leka med sina väldigt efterlängtade kusiner Wilma & Alva, dom lekte så snällt tillsammans medans dom väntade på att Danne skulle bli klar med ihop byggandet av Dante`s nya fina garage, tog sin lilla tid men Mogge hjälpte till efter en stund så det gick relativt fort. Nästa år ska jag stoppa folk från att köpa stora jävla bilmanicker som måste byggas ihop, det jävliga är ju att det var jag som föreslog den till Morsan så jag har bara mig själv att skylla.
Men det var fantastisk dag för alla tror jag, trots att Lina var bakfull, jag var sönderstressad (jag spydde till och med av all jävla stress) och tårtan var fult halvblå. :]
Kapitel 3: Julafton.
Årets mest magiska dag, trots mina Tjugofyra år är jag fortfarande lika barnsligt förälskad i Julafton som när jag var barn, fast som barn var det ju p.g.a alla julklappar man får, nu är det bästa med julafton att få se Dante öppna julklappar i ett fullständigt euforiskt tillstånd. Det, och det faktum att maten är ljuvlig och att man får spendera tid med alla de viktigaste personerna i ens liv på samma gång.
Fick en liten chock av mina nära och käras exrema julklapps handling dock, Dante fick äckligt mycket julklappar i år igen, det var lätt runt 50 nya leksaker som väntade på honom i högen under granen, nog för att vi firar jul på fyra olika ställen men som ni kan se på bilden här brevid så är det sjukt hur mycket en nybliven 3 åring kan få i julklapp, julklappshögen ni ser brevid honom på bilden är hemma hos Morsan & Ronny som var första stället vi var på, och högarna vart inte mycket mindre vart vi än åkte.
Men det var ju inte bara Dante som fick mycket julklappar, jag fick min beskärda del av fantastiska saker i mina tomteprydda paket, bl.a 2 st fantastiska, handgjorda drakmuggar ala 250 kr st, jag vet inte hur länge jag har haft ögonen på dom och helt plötsligt så var dom i min hand. Så vackra, så vackra. Jag tror faktiskt inte att jag kommer att våga använda dom eftersom att jag känner mig själv så pass väl att jag vet att dom inte skulle vara i samma fina skick särskilt länge i händerna på Mrs.Klantarsle. Lina, min lillasyster som är en sann konstnärssjäl fick jag en tavla av, bild kommer senare.
Morsan, Ronny, Farsan, Farmor och Danne`s föräldrar fick varsin ”Dante kalender” av oss, bara bilder på dante varje månad. :]
Det har hänt mycket mycket mer men eftersom att jag inte har ork att skriva om allt så får ni nöja er med detta.
Dante och Mormor.
Jag, Dante och Morgan.
I Curse all men named Morgan..
Upp igen..
Sweet Revenge!
Morsan & Dante.
Lina & Dante.
tillsammans, jag med kaffe och han med sin trogna välling tryggt ihopkurade i hans lilla sackosäck med ett täcke över oss medans vi njuter av morgonens barnprogram. Jag kan stå ut med att titta på ”Musses Klubbhus”, ”Händige Manny” och ”Tiger och Puh”, men sen finns det ett program som jag föraktar mer än munsår: Små Einsteins, det måste tamefan vara det mest världelösa barnprogram som någonsin skapats! Varför Dante tycker att det är bra kommer jag aldrig att förstå, kanske är det för att han vet att hans svaghjärtade mor inte har hjärta till att säga nej när han vill att jag ska sitta och titta på det med honom….evil child.
några av er såg det för det var hysteriskt roligt, fullproppat med idioter! Sen när fadern bar sig av hemåt så gick Dante till sängs och jag ligger nu nerbäddad med ett mjukt täcke i sackosäcken och kollar på ”Apocalypto” och äter en ganska angenäm Fruktsallad, jag hatar den här filmen just för att den är så jävla bra, jag tåras något fruktansvärt i ögonen när jag tittar på den men kan ändå inte låta bli att se den om och om igen då den är så förbannat jävla bra…uss…sorgligt. :[
