Igår låg jag och danne och talade om det förflutna, eller rättare sagt mitt förflutna. Om personen jag en gång brukade vara.
Han undrade varför jag inte är den personen längre, åtminstone några partiklar av henne. Jag försökte förklara på ett bra sätt men allt jag sa kom ut fel och blaha. Innan jag visste ordet av så kom det här ut ur min metaforiska katastrof till mun: ”Men om vi säger såhär, personen jag var förut var Askungens vagn som tog henne till balen, spännande, blank och fin. Men vid 12-slaget/Dante`s förlossning så förvandlades jag till en pumpa. Och jag kommer alltid att vara en pumpa, det måste du vänja dig vid eller skaffa en ny fin vagn, för den här gamla pumpan kommer inte att förvandlas tillbaka.”
Vad i hel..? Jag visste att jag inte är en person med Talets Gåva men det där är ju Metaforen från Helvetet?
Främst för att Danne hade lite svårt att ta mig på allvar och garvade åt mig och för det andra så kallade jag mig själv för en gammal pumpa!
Oh well, där har ni det…jag erkänner. Jag ÄR en gammal tråkig pumpa!
