Jag känner mig lite smått döende, har blivit sjuk och varenda muskel i kroppen värker och bultar, inte vart det ju bättre av arbetspasset med Sara igår (som jag förresten misstänker är inspirationen till Duracell-kaninen) som speedade på som fan under gårdagen, när passet var över och vi byttes av med nattpersonalen kändes det allvarligt som om tre kameler och en och en annan elefant övat balett på min rygg, fick ju dock lite ryggmassage när jag kom hem. =P
Men imorse när jag vaknade var varenda körtel och muskel i hela kroppen öm och värkande, halsen var lika tilltäppt som om jag svalt en ovanligt stor vattenmelon och det var bara att dra på sig kläder och masa sig upp ur sängen och göra iordning matsäck till dantes första skogsutflykt och sen bege sig iväg till Dagis, sedan hemåt och kasta i sig en kopp kaffe och en alvedon och sedan vidare till Jobbet som bara har varit ett rent och skärt helvete idag.
MEN! Påväg till jobbet fick jag ett mycket uppiggande samtal ifrån min underbara Mor som precis kommit hem ifrån New York med påsarna fulla med presenter. MOHAHAHA! Så jag pressade mig igenom det jävliga arbetspasset bara för att få komma ut till morsan och höra om Resan och naturligtvis de väntande födelsedagspresenterna. =D
Anyways, skriver mer om detta om någon timme då jag är helt jävla slut och orkar inte skriva mer..måste vila lite.
Men jag lovar att om någon timme eller två ska jag gå upp, slå på kaffet, och ta bilder på alla presenterna från NYC och lägga upp dom och uppdatera mer om dagen. It`s a promise..!
